Synonymer till lind
Ordlistorna anger inga synonymer för lind.
Exempelmeningar
- Under den gamla linden satt de och åt sin matsäck.
- Snickaren valde lind till skulpturen eftersom träet är mjukt och lätt att bearbeta.
- På sommaren doftar det starkt av lindblom längs gatan.
lind på engelska
lime, (linden [US]) (ett lövträd av släktet Tilia).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer lind?
lind = fornsvenska, isländska, danska, anglosaxiska, engelska = fornsaxiska lind(i)a, fornhögtyska lint(e)a (tyska linde), av germanska *lindō-, *lindiō- = indoeuropeiska *lentā, *lentiā. Avljudsform: lont- i ryska lutĭe, lindskog, ryska dialektalt lutŭ, lindbast, och enligt Bezzenberger med flera även *ln̥t- i grekiska elátē, fura (med avseende på betyd.-växlingen jämför till exempel bok, fura; linden är ej inhemsk i Grekland; den senare sammanställningen dock osäker: jämför Lidén IF 18: 491). Enligt somliga även besläktat med litauiska lentà, bräde, och latin linter, båt (jämför svenska eka: ek); jämför H. Petersson Heterokl. s. 60 f. I isländska, fornhögtyska och anglosaxiska betyder ordet också ’sköld’; jämför fornsvenska asker, spjut och askträd. Möjligen till germanska adjektiv *linþia-, böjlig med mera, och latin lentus, böjlig, seg; med syftning på lindbastets eller virkets beskaffenhet (se under lindorm och len). Jämför för övrigt linda 2.
Hellquists originaltext med förkortningar
lind = fsv., isl., da., ags., eng. = fsax. lind(i)a, fhty. lint(e)a (ty. linde), av germ. *lindō-, *lindiō- = ie. *lentā, *lentiā. Avljudsform: lont- i ryska lutĭe, lindskog, ry. dial. lutŭ, lindbast, o. enl. Bezzenberger m. fl. även *ln̥t- i grek. elátē, fura (med avs. på betyd.-växlingen jfr t. ex. bok, fura; linden är ej inhemsk i Grekland; den senare sammanställningen dock osäker: jfr Lidén IF 18: 491). Enl. somliga även besl. med litau. lentà, bräde, o. lat. linter, båt (jfr sv. eka: ek); jfr H. Petersson Heterokl. s. 60 f. I isl., fhty. o. ags. betyder ordet också ’sköld’; jfr fsv. asker, spjut o. askträd. Möjl. till germ. adj. *linþia-, böjlig m. m., o. lat. lentus, böjlig, seg; med syftning på lindbastets el. virkets beskaffenhet (se under lindorm o. len). Jfr f. ö. linda 2.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
lind i Dalins ordbok 1850
lind, f. 2.
- Ett bekant trädslag, med hvita välluktande blommor, och hvars inre bark är råämnet till bast. Tilia europæa.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.