Synonymer till vinda
Ordlistorna anger inga synonymer för vinda.
Varifrån kommer vinda?
Lånord från franska enligt Hellquist.
vinda, vb, nu ipf. -ade, i tidig ä. nsv. starkt böjt t. ex. Bib. 1541, jfr gamla bibelövers.: wandt med oss watn (2 Mos. 2: 19); i t. ex. dalm. även: kasta (med dat.; jfr isl. vinda sverðum, svinga svärd), fsv. vinda, vrida, svepa, vinda = isl. vinda, även: svänga, da. vinde, got. windan (i t. ex. biwindan, insvepa, jämte biwaibjan), fsax., ags. windan (eng. wind), fhty. wintan (ty. winden); allm. germ. st. vb, varav fra. guinder. Kausativum: vända (se d. o.). Enl. somliga en presensbildning på ieur. -nt- till ie. roten u̯ei̯ i lat. viēre, binda, fläta, sanskr. vyá-yati, sveper, höljer (se vide). Snarast dock till ie. roten u̯endh i sanskr. vandhúra-, vagnskorg, umbr. -uendo, 'vertito', armen. gind (väl av ie. *u̯endhā), ring (se Lidén Armen. Stud. s. 5 f.); o. väl även sv. dial. vann, spö, stav, fsv. vander = isl. vǫndr, got. wandus ds. = ty. wand, vägg (jfr under vägg), jfr finska lånordet vanne (genit. -nteen), nasalerad form till ie. u̯edh i vad, not. Jfr vind 3, 4, vindeltrappa, vindling, vandel, vandra, vant, vante o. vånda, ävensom under vimpel. — Härtill -vinda i garnvinda, sv. dial., no. vinda ds. (i isl.: uppvirat garn) = da. vinde, mlty. winde, fhty. winta.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.