Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2900, nivå B1.

binda

Vad betyder binda?

att fästa något vid något annat med snöre, band eller knut, eller att hindra någon från att röra sig; som substantiv ett mensskydd eller en bandage som sätts runt en kroppsdel

Synonymer till binda

Motsatsord till binda

Exempelmeningar

  • Hon band ihop paketet med ett rött snöre innan hon lämnade det på posten.
  • Sjuksköterskan bytte bindan på hans arm och sa att såret såg bra ut.
  • Jag köpte nya bindor på apoteket eftersom de gamla var slut.

Varifrån kommer binda?

binda = fsv., isl. = got. bindan, ty. binden, eng. bind; allm. germ. st. vb, av ie. roten bhendh, binda, i sanskr. bhandh- (sanskr. a ‹ e), senlat, offendimentum, band, grek. peīsma, band (av *bhendh-sm-), pentherós, svärfar. Om en äldre användning se under besticka.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.