Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 4 bokstäver. Ett av de 500 vanligaste orden i svenskan, plats 119, nivå A1.

låta

Vad betyder låta?

Avge ett ljud eller låta på ett visst sätt; tillåta eller ge tillstånd till något.

Synonymer till låta

Motsatsord till låta

Exempelmeningar

  • Klockan låter hela morgonen när den ringer i köket.
  • Hon lät dörren stå öppen så att katten kunde gå ut.
  • Han lät sig inte övertygas, hur mycket vi än försökte.

Varifrån kommer låta?

låta, fsv. lāta (ipf. lǣt, lēt, lōt m. m.), släppa, låta gå, låta rinna (kvar i åderlåta, låta sitt vatten = ty. das wassen lassen osv.), lämna (jfr sv. överlåta), mista (om t. ex. livet), låta vara (jfr sv. det ena göra och det andra icke låta), tillåta, föranlåta, bete sig, låtsa (se d. o.), genom åtbörd el. ljud ge tillkänna (jfr låt), m. m. = isl. láta, da. lade, got. lêtan. (ipf. lailôt), fsax. lâtan, fhty. lâzzan (ty. lassen), ags. lǽtan (eng. let), redupl. verb germ. *lǣtan, besl. med grek. lēdeĩn, vara trött, osv.; i avljudsförh. till lat; jfr det till i-serien hörande litau. léidmi, låter, släpper (av *lēid-). Alltså urspr. med passivisk betyd.: vara slapp el. overksam, släppa efter o. d.; sedan mera aktiviskt: föranlåta o. d.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.