Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1074, nivå A1.

hindra

Vad betyder hindra?

få något att inte kunna ske eller inte kunna fortsätta; stoppa eller förhindra någon från att göra något

Synonymer till hindra

Motsatsord till hindra

Exempelmeningar

  • Bommen hindrade bilarna från att köra in på gården.
  • Regnet hindrade oss från att spela fotboll i eftermiddags.
  • Ett högt staket hindrar barnen från att springa ut på gatan.

Varifrån kommer hindra?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

hindra = fsv., isl. = da. hindre, mlty. hinderen, fhty. hintarôn (ty. hindern) osv. (dock ej i got.); av omtvistad härledning; väl, med Falk-Torp (jfr Brugmann Demonstr. pron. s. 144 f.), egentl.: hålla el. driva tillbaka; till stammen i got. hindar, mlty., ags. hinder (eng. hinder-), ty. hinter osv., bortom, bakom, ss. adj. i bl. a. fsv. hindradagher, isl. (genit.) ens hindra dags, dagen efter; egentl. en komparativ (motsv. grek. -teros) med superl, isl. hinztr, sist, got. hindumists, borterst, osv.; besl. med got. hindana, bakom, på andra sidan, ty. hinten osv.; f. ö. omstritt ursprung. — De nord. orden äro möjl. lån från mlty.; fsv. hindra finns dock redan i Uppl.-lagen. — Sbst. hinder = isl. hindr, da., mlty. hinder, är bildat av verbet.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.