Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 3901, nivå B1.

kind

Synonymer till kind

Ordlistorna anger inga synonymer för kind.

Varifrån kommer kind?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

2. kind (dial.) m. o. n., (litet) barn, isht som smeknamn, icke ovanligt i äldre folkvisor, jfr fsv. kint, page (från mlty.) = no. kind m. o. n. i samma anv. som i sv. dial., ä. da., fsax., fhty. ty. kind n., av germ. *kenða-, *kenþa- = ie. *gen-to-, participbildning till roten gen, föda, med avljudsformen *gn̥-to- i isl. kunnr, son, släkting, osv.; jfr även det besl. isl. konr, bl. a.: son (se konung); se f. ö. Kind 3, kynne, kön. — Jfr till bildningen barn, ett slags particip på -n- till bära, föda.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.