Synonymer till mogen
Varifrån kommer mogen?
mogen, fsv. mōghin, av ä. mōin (liksom redobogen till bōin o. trogen av trōin) = no. mōgen, mŏgen (av mōgen, kanske genom anslutning till mogna, som förkortats av mōgna, Torp Etym. ordb. s. 431), moen, ä. da. moen, motsv. ett isl. *móinn, till sv. dial. mo sig, mogna, isl. móask, smälta (intrans.), no. moa, göra mör, vartill även no. kornmoe, kornmognad, kornblixt, jfr ösv. dial. kornmogna osv. F. ä. dunkelt trots flera förklaringsförsök. Oklart är även d i no. o. da. moden, jfr sv. dial. moda, mogna; se Torp Etym. ordb. s. 430. — Härtill inkoativet mogna, bli mogen, jfr ä. nsv. mognas Bib. 1541, Serenius = no. (jfr ovan), ävensom det väl oberoende härav uppkomna kausativet fsv. moghna, mona, göra mogen, även i nsv., t. ex. Kjellén NDA 3/i 1918. Det förra är bildat som murkna: murken, det senare som öppna: öppen. — Mognad t. ex. Lind 1749.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.