Synonymer till fara
- våda
Motsatsord till fara
Exempelmeningar
- Det finns en stor fara att halka när det är is på vägen.
- Vi ska fara till Göteborg på lördag morgon.
- Han såg faran i tid och kunde undvika olyckan.
Varifrån kommer fara?
1. fara, vb = fsv., isl. = da. fare, got., fsax., fhty., ags. faran (ty. fahren, eng. fare), av ie. *por- i grek. porev́ō, sätter över, sänder, póros, gång, por (se por), växl. med *per- i fjord (ie. *pertu-); sannol. även besl. med fjol (fjor), fjärran, forn; se f. ö. följ., farsot, fart, färja l, 2, färd, föra. — Sekundära betyd. äro 'handla, gå till väga' (redan i fsv.), t. ex. fara med lögn, 'förfara med, behandla', t. ex. fara illa med (redan i fsv.), o. 'vara i en viss ställning, få ett visst öde', t. ex. fara illa, avskedshälsningen farväl (redan i fsv.), jfr sv. välfärd. — Härtill med m-avledn. även: fsv. -farmber, last, se parm o. pråm. — Farkost, fsv. farkoster = isl. farkostr, av vb. fara el. fsv., isl. far, färd, och fsv. koster i betyd. 'sätt, tillfälle, medel' o. d.; ordet har alltså äldst troligen abstrakt betyd. Detta koster är = isl. kostr, medel, verktyg, ä. da. kost, sak, verktyg (jfr da. stjaalne koster); samma ord som fsv. koster, villkor m. m., isl. kostr, val, tillfälle, god egenskap, sätt, got. kustus o. gakusts, prövning, fsax., fhty. kust, val m. m., osv., av germ. *kustu- o. *kusti- till *keusan, välja (se tjusa), motsv. lat. gustus, smak, osv.; alltså ett annat ord än kost 1.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.