Det farande folket slog läger vid bäcken innan mörkret kom.
En farande handelsman brukade stanna i byn varje höst.
Bland de farande fanns både musikanter och hantverkare på väg till marknaden.
farande i Dalins ordbok 1850
farande, n. 4.
Händelsen, att någon eller något far (i alla bem.). Brukas endast i några få uttryck, t. ex.: Detta farande fram och tillbakaka tröttar på längd.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.
Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.
Ord i SALDO som slutar med farande och där det som står före också är ett ord, med eller utan fogebokstaven s. Urvalet bygger på stavningen och kan ta med ord som bara ser ut som sammansättningar.
Ordlex. ”farande: betydelse och böjning”. ordlex.se, Hydral Media AB. Hämtad 18 oktober 2026 från https://ordlex.se/ord/farande/
Källa: SALDO (Språkbanken, CC BY); Dalins ordbok 1850 (Språkbanken, CC BY). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna. Senast uppdaterad .