Synonymer till bära
Varifrån kommer bära?
bära, fsv. bæra = isl. bera, da. bære, got. baíran, fsax., fhty., ags. beran st. vb. (eng. bear; jfr ty. gebären, föda); allmänt indoeur. verb, *bher- = lat. fero (jfr offer), grek. phérō, sanskr. bhar-, fir. berim; i slav. spr. i sht: samla. Jfr barn, bår, böra, börja, börd ävensom got. bêrusjôs, föräldrar, varom se föräldrar (slutet). — Bära sig åt, fsv. bæra sik at, motsv. i da. o. isl., vartill vbalsbst. åtbörd. Med annat avljud: fhty. gibârên osv. (ty. gebaren), vartill ty. gebärde. — Bära till, hända, tillgå, fsv. bæra til, motsv. i isl.; fsv. även bæra at = isl. bera at, vartill vbalsbst. fsv. atbyrdh, händelse, motsv. isl. atburðr (jfr åtbörd).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.