tjära

Synonymer till tjära

Ordlistorna anger inga synonymer för tjära.

Varifrån kommer tjära?

Lånord från latin enligt Hellquist.

tjära, fsv. tiæra = isl. tjara, da. tjære, av urn. *terwōn, varav väl fin. terva (FUF 13: 458); besl. med mlty. têr(e) (ty. teer), ags. tierwe f., te(p)ru n. (eng. tar), ävensom litau. dervà ~ darvà, kådig furuved, töre, lett. darwa, kåda, tjära; jfr töre; ie. *deru̯-, avledn. av *deru-, avljudsform till trä, alltså egentl.: det till trädet hörande, dvs. den från trädet härrörande vätskan. — Med avs. på bortfallet av -w- jfr Fjäre, gata, svala. — Samma germ. stam *terw-, trä, ingår snarast i det forngerm. folknamnet Tervingi (lat.; germ. *Terwingōs), väl egentl.: skogsboar, jfr t. ex. ry. Derevljane med samma betyd. (i motsats till Poljane, fältboar; se polack o. Fal-), ävensom under Holst; på samma sätt som fgerrn. Greutungi avletts av greut-, sten (se gryt). — Däremot har beck ytterst lånats från lat. pix, vartill avledn. grek. píssa, pítta, beck, tjära (se beck). — Ordet tjära fick förr i stora delar av vårt land ej användas (var tabu) vid tjärbränning o. d., t. ex. i Västbo på 1700-t. (Sv. lm. Bih. I. 3), där den kallades 'det svarta', el. på Gotland, där den hette 'vätan, det våta' el. 'godset' (Lithberg Fatab. 1909 s. 245). — Tjärblomma, -blomster, Viscaria vulgaris (Lychnis visca-ria), Franckenius 1638 osv., motsv. da. tjærenellike, no.-da. engtjæreblomst osv., efter den klibbiga brunaktiga avsöndringen på stjälkens övre mellanleder. Jfr viscaria till lat. viscum, -us, fogellim. — Ordet tjära synes även ingå i vissa namn på -by, som i fsv. skrivas T(h)iæræ-, Tiær-: Tjärby, sn i Hall., o. Tärby, sn o. by i Vgtl; i så fall efter där bedriven tjärbränning; vanligt namn i Danmark. Se förf. Ortn. på -by (särsk.) s. 38 n. 2 (med litter., där avvikande meningar omtalas).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.