Synonymer till vapen
Motsatsord till vapen
- fredlighet
Exempelmeningar
- Polisen hittade ett vapen i bilens handskfack.
- Han köpte ett nytt vapen för att kunna jaga över hösten.
- Att sprida falsk information kan vara ett effektivt vapen i en valrörelse.
Varifrån kommer vapen?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
vapen, fsv. vaapn, vapn (vampn; vaakn, vakn), vapen, vapenmärke, vapensköld = isl. vápn, fno. även vákn, da. vaaben, got. wêpn, fsax. wâpan, fhty. wâfan (ty. waffe f., wappen, vapensköld o. d., från lty.), ags. wápan (eng. weapon); alltså ett samgerm. ord; av germ. *wǣpna- n. Av trots framställda förmodanden alltjämt okänt ursprung. Ett mycket osäkert förklaringsförsök hos Noreen Sv. etym. s. 73: 'det klingande', till roten i isl. ǿpa, skrika (jfr under våp). Den gamla sammanställningen med grek. (h)óplon, vapen, redskap, är icke heller antaglig: det grek. ordet utgår säkerl. från ie. *sop-l-om o. hör till (h)épō (av -sepō), är sysselsatt med ngt o. d. — Vokalen -a- i nsv. för väntat -å- (såsom i våkenhus nedan) beror på inflytande från mlty. — Övergången pn till kn i sv. dial. våkenhus (se nedan), fsv. vākn (varifrån finska vaakuna), färö. våkn, nisl. (stundom) vókn är av samma slag som i göpen ~ gotl. gaukn; väl beroende på den efterföljande nasalen (jfr Zupitza Gutt. s. 19). — Urindoeuropeiskan synes ha saknat en sammanfattande benämning för 'vapen'. Om lat. arma se armé. Got. har, utom wêpn, även sarwa = fhty. saro. — Ett folk i vapen, efter ett yttrande av den österrikiske statsmannen von Kaunitz till kejsar Josef II; men ett mera allmänt brukat slagord först genom sedermera kejsar Vilhelm I, vilken som konung av Preussen i ett år 1860 hållet trontal yttrade, att det preussiska folket även i framtiden skulle »vara det preussiska folket i vapen». — Vapenhus, ä. sv. även våkenhus, ännu Weste 1807 (som dock föredrager formen vapenhus), sv. dial. våken-, vaken-, vång- m. m., fsv. vapn(a)hus (vakn(a)-) = no. vaakenhus, ä. da. vaaben- o. vogenhus, mlty. wâpenhûs, fhty. wâfanhûs, ags. wǽpenhús, förhus i kyrka, egentl.: rum där vapnen avlades före inträdet i kyrkan. — Avledn.: väpna, fsv. vǣpna (-kn-) = isl. vǽpna (jämte vápna), mlty. wêpenen (jämte wâpenen) osv.; vartill väpnare, nu bl. som hist. term, fsv. vǣpnare, väpnad man, vapensven, väpnare el. knape (tillhörande adelns lägre klass under riddarna) = fda. væpnære, mlty. wêpener osv.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.