Synonymer till yster
Motsatsord till yster
Exempelmeningar
- Den unga valpen var yster och ville springa runt i trädgården hela dagen.
- Efter att ha fått en lång promenad blev hundarna ännu ystrare och hoppade runt matte och husse.
- Barnen var ystra av glädje när de fick åka på skogsutflykten.
Varifrån kommer yster?
yster, Linné 1739: ystre (om renar), Sahlstedt 1773, Växiö 1781, Kellgren, Adlerbeth, Geijer, i litter. vanligt först på 1800-t., jfr Verelius 1664: 'then ysta och bistra galten'; 1680-t.: 'O ysta Lesbides'. Snarast en nybildning på -st av yr, alltså urspr. *yrster med i dial. i dylik ställning vanligt bortfall av r (el. assimilation av rs till ss). Yster förhåller sig till likbetyd. sv. dial. yrsker (örsker) som no. villstr ds. till sv. dial. villsk. Jfr även da. vilter, yster, vars r liksom i yster urspr. är nominativ-märke, men sedan kommit att tillhöra stammen; jfr under nyter. Möjligt men mindre sannolikt är, att yster närmast bildats till neutr. yrs(k)t (med bortfall av k i konsonantgrupp), såsom sv. dial. anter, ivrig, till ant, skyndsamt, brått = isl. annt i uttr. e-m er annt, jfr no. anta, hasta, till annast um, syssla med (se ansa, and 2). Av betyd.-skäl kan yster ej gärna föras samman med isl. yss, larm, no. ysja, myllra fram, ä. da. ysse, fara fram. — Däremot säkerl. ej, med Noreen V. spr. 4: 105, av ett *öster = isl. ǿstr, upphetsad (till ǿsa, upphetsa, sätta i häftig rörelse, kausativum till no. asa, st. vb, brusa, jäsa m. m., av germ. *jasan, jfr jäsa o. os 1 slutet); med y av ø̄ såsom i hyska osv. o. med förallmänligande av nomin.-änd. r som i nyter. Till isl. ǿsa osv. skulle någon möjl. också vilja föra det av Rietz s. 854 från Smål. anförda ösken, vild, yr, förryckt, jfr no. øs, øsen i samma el. likn. betyd. Men säkerl. hör även detta ösken samman med ör (yr), med det ovan nämnda särsk. i Smål. vanliga bortfallet av r före s (el. assimilation av rs till ss), o. förhåller sig till ö(r)sk(er) som ilsken till ilsk(er) el. som sv. dial. älsken till isl. elskr (se älska). Örsker är f. ö. bildat av ör som sv. dial. ilsk(er) till ill eller villsker till vill.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.