Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 3 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1684, nivå A2.

yta

Vad betyder yta?

Den översta delen av något, det som syns utåt på ett föremål; även mått på hur stor den är, eller ett avgränsat område eller utrymme

Synonymer till yta

Motsatsord till yta

Exempelmeningar

  • Bordets yta är täckt av små repor.
  • Golvytan i lägenheten är cirka sextio kvadratmeter.
  • Vattnets yta glittrade i solskenet.

Varifrån kommer yta?

Lånord från latin enligt Hellquist.

yta, Schroderus Diet. o. 1638, översatt: rindh, cortex, den tidigast vanliga betyd., t. ex. 1708: 'Ytan och Barken', Spegel 1712: 'Yta kallas thet yttersta brädet, som sågas utaf stocken', Växiö 1724, Brauner 1756; matem.: Strömer 1744; av Hof 1753 förordat som en god övers, av lat. superficies; jfr 1750: 'Han ser allenast till ytan' = no.; till ut. — En annan avledn. av ut är sv. dial. yta, avyttra, Växiö 1733 (nu †?), fsv. ȳta, komma ut = isl. ýta, räcka fram, sätta ut (från land) m. m., da. yde, prestera, frambringa, ags. ýtan, driva ut, osv., av germ. *ūtian; jämte *ūtōn i fhty. ûzôn, utesluta m. fl. — Adj. ytlig, 1790-t., Möller 1807 (men ej 1790), Weste 1807; enl. Ödmann 1812 ännu ej stadgat i sv.; liksom da. overfladisk övers, av ty. oberflächlich o. fra. superficiel.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.