Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 7278, nivå C2.

åker

Vad betyder åker?

En odlad, plöjd yta på en gård där man sår och skördar gröda; i vardagligt språk även själva jordbruksmarken, i motsats till skog eller äng.

Synonymer till åker

  • far
  • lägda
  • teg
  • vall
  • gärde

Exempelmeningar

  • Bonden körde traktorn ut på åkern för att så vårkornet.
  • Efter skörden låg den stora åkern tom och gul i solskenet.
  • Barnen fick leka på åkerkanten medan föräldrarna plöjde.

Varifrån kommer åker?

åker, i många götal. dial. o. på Gotl. även aker (ager), fsv. åker (oker), āker, akker av äldre fsv. ăker = isl. akr, no. aaker, da. ager, got. akrs, fsax., fhty. ackar (ty. acker), ags. æcer (eng. acre; vanl. dock field = fält), av germ. *akra- = ie. *agro- i lat. ager, åker, grek. agrós, åker, fält, sanskr. ájra-, fält, äng, o. d., armen. art, fält, åker (H. Pedersen). Alltså ett urgammalt indoeur. ord, vanl. o. säkerl. med rätta tolkat som en r-avledn. till roten ag i betyd. 'driva' (i lat. agere = åka), alltså: 'ställe dit boskapen drives, betesmark' (jfr ty. trift ds. till treiben, driva); bildat som t. ex. läger: roten legh, säter : roten sed osv.; el., mindre sannol., urspr. abstrakt: körande framför plogen. Dock, enl. Brugmann Grundr. II2. 1: 354, till grek. (homer.) ágrē, gripande, fångst, alltså: mark som man tagit i besittning; föga sannolikt. — Det långa a, som förutsattes av de nsv. o. nno. formerna, har, liksom i åka, sekundärt uppkommit genom förlängning i uddljud (jfr orm, ost). — Ofta i ortnamn, icke sällan som beteckning för en helig åker, en kultplats, såsom Frigges-, Frös-, Odens-, Tors-, Ulleråker, möjl. också fsv. Jun-, Jonaker, nu Jönåker(s härad) Sdml. o. Enåker(s by o. sn) Uppl. (jfr v. Friesen Meddel. från N. Smål. Fornm.-för. 1915 s. 8 f. [med samma tolkning av första leden som för Jönköping; se d. o.], Jungner Gudinnan Frigg o. Als härad s. 350), motsvar. no. Frøsaaker, Frøisaaker, Onsa(a)ker, Ullensaker, Ulsaaker o. (i Bohusl.) Ulleråker (Ullarakr), fda. þōrsaker o. möjl. Baldrsaker; se bl. a. M. Olsen Hed. Kultm. 1: 87 f., 98 f., 207, Bråte Fornv. 1918 s. 211 f., Wessén NoB 1921 s. 126 o. om Friggeråker Vgtl. (två ggr) särskilt o. utförligt Hugo Jungner Gudinnan Frigg o. Als härad s. 3 f. o. f. ö. passim (Uppsala 1922). I Mälsåker, fsv. Mæli(r)saker, ingår namnet på Mälaren (se d. o.). Lägenheterna Glaåker ha väl fått sitt namn från sjön Glaåkern o. ej tvärtom; i så fall ingår här icke sbst. åker (varom E. Noreen NoB 1922 s. 1). Se även Vingåker. — Avledn.: sv. dial. ä(c)kra, åker i linda, även: inhägnad liten äng (vartill gårdn. Äckre Vgtl.) = isl. ekra, odlat land, no. ækra, trädesåker, av germ. *akriōn; ävensom fsv. akarn, ollon = sv. dial. osv. (se ollon). — Från ortn. på Åker- utgå en del sv. familjenamn, bl. a. Åkerhielm, vid adlandet ombildat av stamfadrens namn Agricon(n)ius (från Skäggesta i Åkers sn Sdml., till grek. agrós, åker, o. kónnos, skägg).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.