Synonymer till vån
Ordlistorna anger inga synonymer för vån.
Varifrån kommer vån?
vån, förhoppning, utsikt, i puristiskt syfte bland annat hos V. Rydberg (jämför nedan), fornsvenska vān = isländska ván, norska vōn, äldre danska vaan, gotiska wêns, fornsaxiska, fornhögtyska wân (tyska wahn, villfarelse, villa; från den i fornhögtyska uppträdande betydelsen 'osäker förmodan'), anglosaxiska wén, förväntan, mening, av germanska *wǣni- (i urnordiska genom deklinationsväxling *wānō > *wānu, se nedan), till indoeuropeiska roten u̯en, tycka om och dylikt; se van 3; jämför för övrigt vän, adjektiv, vänta och under 1. I svenska dialektalt även ōn från kasus med u, alltså urnordiska *wānu av *wānō (jämför ovan); till vån liksom möjligen ro 1 till vrå; jämför även ond (fornsvenska vānder). Därjämte kompromissformen von. Ordet, som ännu lever med friskt liv i vissa dialekter, är numera så gott som okänt i riksspråket, men borde upplivas. I dialektalt ofta i sammans. med betydelsen 'tillgång på', egentligen 'utsikt till', till exempel fö(d)es-, *havre-, korn-, mata-, råg-. Jämför äldre nysvenska vån 1563 om fiskredskap; möjligen egentligen ett noaord av ett slag, som ofta förekommer i fråga om fiske (se till exempel lindare, sutare). Om domarregeln (H)var och en är sin väldes i vån se under väld slutet. Härtill svenska dialektalt urvånsen, hjälplös, utan hopp, (finnl.) urvån(e)s detsamma, jämför fornsvenska urvāna oböjl. adjektiv, norska orvona; isländska órvǽnn, gotiska uswêns, fornhögtyska orwâni, anglosaxiska orwéna; se likn. bildningar under ur 4.
Hellquists originaltext med förkortningar
vån, förhoppning, utsikt, i puristiskt syfte bl. a. hos V. Rydberg (jfr nedan), fsv. vān = isl. ván, no. vōn, ä. da. vaan, got. wêns, fsax., fhty. wân (ty. wahn, villfarelse, villa; från den i fhty. uppträdande betyd. 'osäker förmodan'), ags. wén, förväntan, mening, av germ. *wǣni- (i urnord. genom deklinationsväxling *wānō > *wānu, se nedan), till ie. roten u̯en, tycka om o. d.; se van 3; jfr f. ö. vän, adj., vänta o. under 1. I sv. dial. även ōn från kasus med u, alltså urnord. *wānu av *wānō (jfr ovan); till vån liksom möjl. ro 1 till vrå; jfr även ond (fsv. vānder). Därjämte kompromissformen von. Ordet, som ännu lever med friskt liv i vissa dial., är numera så gott som okänt i riksspr., men borde upplivas. I dial. ofta i sammans. med betyd. 'tillgång på', egentl. 'utsikt till', t. ex. fö(d)es-, *havre-, korn-, mata-, råg-. Jfr ä. nsv. vån 1563 om fiskredskap; möjl. egentl. ett noaord av ett slag, som ofta förekommer i fråga om fiske (se t. ex. lindare, sutare). Om domarregeln (H)var och en är sin väldes i vån se under väld slutet. Härtill sv. dial. urvånsen, hjälplös, utan hopp, (finnl.) urvån(e)s ds., jfr fsv. urvāna oböjl. adj., no. orvona; isl. órvǽnn, got. uswêns, fhty. orwâni, ags. orwéna; se likn. bildningar under ur 4.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
vån i Dalins ordbok 1850
vån (fam.)
- Förvänan att något skall ske; förhoppning, utväg, möjlighet, utsigt. Det är ingen vån. Om någon vån är, så lofvar jag att det skall ske.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.