Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 5603, nivå C1.

tugga

Vad betyder tugga?

Tuggning, det att bita sönder mat med tänderna; att bita sönder och mala mat med tänderna innan den sväljs.

Synonymer till tugga

Exempelmeningar

  • Han tog en stor tugga av smörgåsen.
  • Det tar en stund att tugga ordentligt när man äter nötter.
  • Barnet satt och tuggade på en morot.

Varifrån kommer tugga?

tugga, vb, fsv. tugga, togga (ipf. -adhe), snarast av urnord. *tuwwōu (med inskott av gg såsom i hugga osv.), jfr mhty. kûwen, tugga (ty. kauen), Olson Ark. 29: 37 n. 1; alternativt annorlunda Kock Sv. ljudhist. 2: 382. Fsv. togga av tugga som gnogga av gnugga. Härjämte ett starkt verb: urnord. *tewwan = isl. tyggva, tyggja (av *tiggwan, med analogiskt i; ipf. tǫgg), no. tyggja, fsv. tiugga (av *tyggwa, med brytning), da. tygge (jfr Kock Uml. u. Brech. s. 318). Hör på ett el. annat sätt samman med germ. *kewwan, st. vb, tugga = ags. céowan (eng. chew), mholl. couwen, fhty. chiuwan (ty. wiederkäuen; om kauen se ovan); jfr fhty. chewa, käke; besl. med fslav. žĭvą, žĭvati, tugga, npers. žāvad, han tuggar, o. väl även armen. kiv, kåda, egentl.: som tuggas (jfr den motsv. betyd.-utvecklingen hos mastix; Lidén Armen. Stud. s. 68), samt lat. gingīva, tandkött (redupl.; jfr den vetensk. termen gingival), till ie. roten gi̯eu̯. Snarast har germ. k- i nord. spr. blivit t- genom dissimilation efter gg-inskottets uppträdande (*tuggwōn osv.). — Tugga o. fsv. togga utgå ej, såsom också antagits, från ett urnord. *tawwan, såsom t. ex. hugga av *hawwan. — Härtill sbst. tugga = no., nisl.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.