Synonymer till tjäna
Motsatsord till tjäna
Exempelmeningar
- Hon tjänar bra på sitt nya jobb i Stockholm.
- Han tjänade sina första pengar som sommarbud.
- Den här jackan har tjänat mig väl i många år.
Varifrån kommer tjäna?
Lånord från tyska enligt Hellquist.
tjäna, i ä. nsv. även tēna t. ex. Asteropherus 1609, fsv. þiæna (þiāna, þiēna, thēna), motsv. isl. þêna, äldre þjóna, no. tena, tjona, da. tjene, ffris. thiania, fsax. thionôn, mlty. dênen, fhty. dionôn (ty. dienen); jfr lapska lånordet teunu-, av urnord. *þeun-; avledn. av ett sbst. motsv. isl. þjónn, tjänare, träl, ags. þéowen ds., n-bildning till germ. *þewa-, tjänare = got. þius, (isl. þirr?), fhty. deo (vartill ty. demut, ödmjukhet, av fhty. deomuoti, egentl.: trälsinne), ags. þéow (vartill ags. þéowian, tjäna = got. -þiwan, isl. þjá, göra till träl); med femin. got. þiwi, isl. þý, þér, fsv. þȳ- i þȳbarn, fsax. thiwi, thiu, fhty. diuwi, diu ags. þéowe-, enl. vanligt antagande av germ. *þeᵹwa-, femin. *þeᵹwī-, motsv. sanskr. takvás, rask, ilande, o. takús ds., besl. med lett. teksnis, tjänare, till ie. roten tek, löpa, i sanskr. tákati, fslav. teką, tešti, osv.; i så fall egentl.: löpare, som springer ärenden (se till betyd.-utvecklingen under träl); däremot väl knappast med w-suffix till det fsv. *þæghn = isl. þegn, som behandlas under Tägnaby o. vars motsvarighet i vgerm. spr. även betyder 'tjänare'. Jfr tärna 1. — De olika nordiska formerna kunna möjl. förklaras enl. inhemska ljudlagar (jfr Pipping Xen. Lid. s. 161), vissa dock endast med stor svårighet. I regel antages utländsk påverkan (utom för isl. þjóna): fsv. þiǣna från en ffris. el. fsax. form med -ia-, isl. þéna från ags. þénian (av þegnian, till þegn = det nyss nämnda isl. þegn osv., se Tägnaby); om de svenska formerna, bl. a. nsv. tjena (uttalat med e), se särsk. Ottelin Cod. Bur. 2: 53. — Tjänare i hövlighetsformler, i brev t. ex. Stiernhielm: 'E. K. M.tz Vnderdånigste tienare G. Stiernhielm', Ekeblad 1659: 'Jag är . . min käre far-kärs ödmjukaste son och tjänare', Ol. Celsius 1730: 'Jag förbl(ifver) med besynnerl(ig) högaktning Edle och Högl(är)de Doctorens samt Professorens Hörsamme tienare Olof Celsius'; o. i tilltal o. hälsning t. ex. Dalins Arg.: 'Aldra ödmiukaste Tienare', Bellman: 'Tjenare, Mollberg! Hur är det fatt?', A. G. Silfverstolpe 1798: 'Er tjenare', 1840-t.: 'Din tjenare'; (förr) ofta även 'ka tjänare', ännu o. 1850 dessutom fem. (ödmjuka osv.) tjänarinna; med motsvar. i da., ty., eng. (servant), fra. (serviteur) osv. o. i fråga om de efter hand inträdande förkortningarna att jämföra med uppkomsten av god dag!, skål! osv.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.