Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver. Ett av de 500 vanligaste orden i svenskan, plats 397, nivå A1.

krona

Synonymer till krona

Ordlistorna anger inga synonymer för krona.

Varifrån kommer krona?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

krona, fsv. krōna, krūna, krans, krona, tonsur = isl. krúna, no. kruna, da. krone, ä. da. även -u-, från mlty. krône, krâne = mhty. krôn(e) (ty. krone); lån från lat. corōna, krans, ring, krona, av grek. korṓnē, något böjt el. krökt, ring, krans, fem. till adj. korōnós, krokig, krökt, böjd (besl. med lat. curvus, se kurva). Från lat. corona kommer ffra. corone (fra. couronne, varav meng. corūne, croune, eng. crown). Alltså egentl.: krans. Betyd.-utvecklingen beror på, att den hos greker o. romare brukliga kransen genom österländskt inflytande ersattes av kronan. Hos forngermanerna tycks den kungliga värdigheten ofta ha utmärkts genom bl. a. en huvudbindel el. hjälm. — Betyd.: regering, stat (i sht med avseende på finanser) uppträder i Sverige redan under 1300-talet. — Krono som sbst. o. adj., egentl. genit. sing. till fsv. krōna. — Avledn.: kröna = fsv. (även: krȳna) = isl. krýna, ty. krönen osv. — Jfr krön, ävensom kornisch o. karnis.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.