Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 2 bokstäver.

fä

Vad betyder fä?

Ett tamt horndjur, till exempel ko, får eller get, som hålls för mjölk, kött eller ull; ofta används ordet om nötkreatur men också om boskap i stort.

Synonymer till fä

Exempelmeningar

  • Bonden hade några fä som gick ute på den gröna ängen hela sommaren.
  • Vi fick se en hel hjord av fä när vi åkte förbi gården.
  • Det krävs god vilja och mycket arbete för att sköta fä under vintern.

Varifrån kommer fä?

fä, fsv. fǣ = isl. fe, da. fæ, got. faíhu, fsax. fehu, fhty. fehu, fihu (ty. vieh), ags. féo(h) (eng. fee, arvode o. d.); i äldre tid även: egendom, pängar (jfr samma betyd.-utveckling hos nöt), av germ. *fehu- n. = ie. *peku- n., boskap, i lat. pecu o. pecus n. (genit. pecoris; jfr pekoral), boskap, får, pecus f. (genit. pecudis), pecūnia, pängar, sanskr. paçū-, boskap (flitau. pecus, boskap, är väl lån); se f. ö. får o. fjös. Med avs. på betyd. 'pängar' jfr t. ex. det östfris. myntnamnet schāp, egentl.: får (= ty. schaf), ävensom under skatt. — Fänad, fsv. fǣnaþer = isl. fénaðr, till sbst. fä el., då dylika bildningar i regel äro deverbativa, möjl. till ett fsv. *fǣna = isl. féna, bli rik; alltså kanske i en ursprunglig betyd. av 'rikedom'. — Ordet fä uppträder i ortnamn dels med ä, men dels ock med i-vokal (beroende på en fsv. vida spridd ljudlag ēa > īa), t. ex. Fiholm Sdlm. o. Vstml., sannol. också Fiby Uppl. (fsv. Fiaby); se Wigforss NoB 6: 117.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.