Synonymer till tåt
Ordlistorna anger inga synonymer för tåt.
Varifrån kommer tåt?
tåt, i dialekter även tått, fornsvenska thātter, sträng = isländska þáttr, även: veke, norska taatt, danska tot = medellågtyska dâcht m. n., veke, fornhögtyska tâht (tyska docht m.), av germanska *þǣhtu-, besläktat med sydtyska dialektalt dâhen, veke, med mera; av somliga fört till indoeuropeiska tek, sno, spinna, i latin texere, väva, fläta, och så vidare (se Walde); dock osäkert. Enligt Noreen (senast) V. språk 3: 140 har ordet ursprungligen haft nasalerat a. Ordet är bildat med samma indoeuropeiska avledning -tu- som det till betyd. närstående tråd. För övrigt ej, såsom stundom antagits, etymol. = tott.
Hellquists originaltext med förkortningar
tåt, i dial. även tått, fsv. thātter, sträng = isl. þáttr, även: veke, no. taatt, da. tot = mlty. dâcht m. n., veke, fhty. tâht (ty. docht m.), av germ. *þǣhtu-, besl. med sydty. dial. dâhen, veke, m. m.; av somliga fört till ie. tek, sno, spinna, i lat. texere, väva, fläta, osv. (se Walde); dock osäkert. Enl. Noreen (senast) V. spr. 3: 140 har ordet urspr. haft nasalerat a. Ordet är bildat med samma ie. avledn. -tu- som det till betyd. närstående tråd. F. ö. ej, såsom stundom antagits, etymol. = tott.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
tåt i Dalins ordbok 1850
tåt, m. 2.
- Sträng i ett rep.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.