Synonymer till svälta
Varifrån kommer svälta?
svälta, hungra, fsv. svälta (ipf. svalt), även: svälta ihjäl = isl. svelta, hungra, dö, ä. da. svelte ds., da. dial. svatlte, försmäkta av hunger o. törst, dåna (i nda. sillte, svälta, efter sbst. sult o. part. sulten), got. swiltan, dö, mholl. swelten, försmäkta, fhty. swelzan, förbrinna, ags. sweltan, dö (eng. dial. swelt, dö, dåna), av germ. st. vb. *sweltan. - Böjningsformerna svulto, svulten äro ombildningar av snlto, sulten (efter svälta osv.); jfr under svälja o. simma. I ä. nsv. även ipf. svölt, Lucidor (Sv. Vitt.-samf. IV. 345). - Kausativum: germ. *swaltian = fsv. sv försmäkta av hetta > hungra; med samma betyd.-utveckling som i hungra o. i andra ex. anförda av H. Petersson Ar. u. arm. stud. s. 43 f. I fråga om betyd.-växlingen 'dåna' ~ 'dö' se dessa ord. – Härtill: svält, fsv. svælter (svälter), ombildning av sulter ds. i anslutning till svælta el. möjl. av ett gammalt germ. *swalti-, avljudsform till germ. *sulti- i fsv. sulter m., sylt f. = isl. sultr, da. sult, svält, ags. swylt, död, jfr got. swultawairþja m., nära döden, till germ. st. vb. *sweltan; med samma växling som i fsv. svælgher m., svalg, o. isl. sylgr, klunk, av resp. germ. *swalʒi- o. *swulʒi-. Med avs. på växlingen i fsv. av sulter o. sylt jfr fund o. fynd, sv. dial. sull o. syll, svulst (se d. o.).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.