Synonymer till kälta
Ordlistorna anger inga synonymer för kälta.
Varifrån kommer kälta?
kälta, i dialekter även: skälla (med samma betydelse-skiftning som i käfsa), smått hosta, fornsvenska kælta, käxa; besläktat med ösv. dialektalt kälsa detsamma. Se ut som iterativbildningar, germanska *kallatjan, respektive *kallisōn, till kalla, egentligen: ropa; med vanlig växling av -s- och -t-avledning i dylika verb. Å andra sidan kanske olämpligt att skilja från fornfrisiska kaltia, tala = medelhögtyska kalzen, kelzen, tala högt, skryta, vilka likaledes äro besläktat med kalla, fast bildningen är en annan (se även under kavat); jämför (?) forniriska adgladiur, tilltalar, ävensom under kältring.
Hellquists originaltext med förkortningar
kälta, i dial. även: skälla (med samma betyd.-skiftning som i käfsa), smått hosta, fsv. kælta, käxa; besl. med ösv. dial. kälsa ds. Se ut som iterativbildningar, germ. *kallatjan, resp. *kallisōn, till kalla, egentl.: ropa; med vanlig växling av -s- o. -t-avledn. i dylika verb. Å andra sidan kanske olämpligt att skilja från ffris. kaltia, tala = mhty. kalzen, kelzen, tala högt, skryta, vilka likaledes äro besl. med kalla, fast bildningen är en annan (se även under kavat); jfr (?) fir. adgladiur, tilltalar, ävensom under kältring.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
kälta i Dalins ordbok 1850
kälta, v. n. 1. (fam.)
- Tidt och ofta påminna om något.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.