Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1834, nivå A2.

strand

Vad betyder strand?

Det smala landområde där land möter hav, sjö eller vattendrag, ofta täckt av sand eller grus; även ett område vid vattnet som används för bad och vila.

Synonymer till strand

Exempelmeningar

  • Vi gick en lång promenad längs stranden innan solen gick ner.
  • Barnen byggde en sandslott på stranden medan föräldrarna satt i skuggan.
  • Efter regnet låg många snäckor kvar på stranden.

Varifrån kommer strand?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

strand = fsv., da., ags., eng. - mlty., sen mhty. stranl (-d-; ty. strand, havsstrand); ett speciellt germ. ord, avljuds-form till isl., no. strind, sida, remsa (se Strindberg); f. ö. omstritt. Väl med Persson IF Anz. 12: 17, Indog. Wortf. s. 450 f. m. fl. till ieur. roten ster, utbreda, i lat. sterno (jfr stråt), grek. störnymi (jfr strategi) osv., vartill även mir. srath, strand, fslav. stråna (av *stornä), sida, trakt; jfr strå, stråle, strö. - Parallellismen strand : strind ~ ra 11 d : no. rinde, bergsrygg, är säkerligen tillfällig. Ordet är nämligen ej, såsom stundom antagits, besläktat med rand (i så fall av ie. sr-); jfr de för visso befogade invändningarna mot den n a o. vissa andra sammanställningar av ord på sir- o. r- hos Persson Indog. Wortf. s. 453. - Härtill vb. stranda, väl från mlty. stranden; i ä. da. strande m. m. även 'nåstranden' (liksom landa : lan d). - Strandrulling, större str., Aegia-lites hiaticula, o. mindre str., Aeg. canti-anus, Holmgren även: sandrulling (Zet-terstedt 1822 m. fl.), närmast om den förra, med syftning på hans livliga flygrörelser; f. ö. en av de få dcverbativa bildningarna på -ing, jfr fågeln, dop- p ing (kanske dock närmast en ellips till sv. dial. doppnäbb osv.), ävensom t. ex. s j al v sp il Ii n g, s n öp i n g. En del andra beteckningar för strandrul-lingen syfta på lätena t. ex. (utom det riksspråkliga strandpipare) sv. dial. tillä, tillika, (ska.) tullare (det senare sannol. skämtsam ombildning efter el. anslutning till ska. tullare, tulltjänsteman), no. strandryle (till ryla, om olika läten). - Strandskata, Sv. Nilsson 1858, väl från da. strandskade', med syft-ning på den om skatan påminnande färgskruden. En annan beteckningar tjäll 2. - Strandsätta = da. strandsatte, egentl. bildlig anv. av fsv. * strandsceiia (i slrandscelning, strandsätter), lagspr.: låta ngn sitta på stranden (genom att olovligen tillgripa hans båt); alltså av ungef. samma slag som isolera till i tal. isola, ö. - Ett allmänt västgerm. ord för 'strand' är annars mlty. över, ty. ufer (ej i sydty.), ags. o/er, av ie. *äper-, vartill avledn. *äper-io-s i grek. åpeiros (dör.), épeiros, strand, fastland; jfr armen, aphn. Se f. ö. H. Petersson He-terokl. s. 43.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.