Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver.

stock

Vad betyder stock?

en avkapad, ofta barkad del av ett träd, särskilt en grov trädstam eller bit av stam; även en kraftig stång eller påle av trä; i vissa sammanhang en behållare för vätska eller en lagerbeståndsdel

Synonymer till stock

Exempelmeningar

  • Vi lade stockarna på flottan och drog dem ner till sågverket.
  • Det låg en gammal stock tvärs över stigen, så vi fick hoppa över den.
  • Hon satte pinnarna i en stock av ek för att bygga stängslet.

Varifrån kommer stock?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

stock, fsv. stokker, (på rot stående) trästam, timmerstock, block vari fånges ben sättes (ännu i ä. sv.), bistock, pänningbössa (gjord av en urholkad trästam), jfr ä. nsv. o. dial. (åtm. förr): fattigbössa = isl. stokkr, da. stok, även i betyd. 'käpp' (från ty.), mlty. stock, även: käpp, fhty. stoc (ty. stock, käpp, stock, fångblock, bistock, pänningbössa i kyrka m. m.), ags. stocc (eng. stock); av germ. *stukka-, besl. med mlty. stuke (-u- el. -M-?), trästump; till ie. roten stug, vara styv o. d., vartill litau. stiigti, resa sig i vädret, m. fl.; jfr stocka sig, stuka, stycke o. stöka; väl till den enklare bas stu, som ingår i stör. Jfr till betyd.-utvecklingen stump, stuv. - Från ty. kommer fra. estoc, stam, smal värja (se stukatklinga). — Betyd. 'fon d' o. d. igrund stock från eng. — I ä. sv. stundom även i betyd. 'käpp' (från ty.), t. ex. Bellman Fredm. Test. nr 180: 'Äran bor i stocken / Och i sammetsrocken'; syftande på då moderna långa rörkäppar med prydliga handtag. - Om bistockar, deras historia o. övriga beteckningar härför se Hammarstedt Fatab. 1907 s. 22, Liden Ark. 27: 259 f. samt jfr under skruv o. skämming. — Över stock och sten, motsv. ty. iiber stock nnd stein. — Som förstärkningsord i stockdum osv., efter ty. stockdumm, egentl. med syftning på stockens styvhet el. livlöshet, sedan i utsträckt anv., t. ex. ty. stockfinsler, beck-mörk, sv. stocklat, ä. nsv. stockfråm-mande el. stock-jurist o. stock-philolog Allm. Journ. 1820. Jfr under sten. — Stockand, Anas boschas, Sv. Nilsson 1858 = da. stokand, efter den breda näbben, omnämnd hos Oedman Balius. 1746, som omtalar en folktro, enl. vilken stockänderna troddes växa på trä, i det att »the släppa sin säd på gamla stockar». — Stockfisk, Sigfrid! 1619 o. sedan allmänt, efter ty. stockfisch, så benämnd efter torkningen på stänger (stöcke). - Stock ingår i i en mängd ortn. t. ex. Stockaryd, -red, Stockby, vartill även Stojby Smål. o, Stoby Skå., fsv. bl. a. Stogbij (Lindroth NoB 3: 53, förf. Ortn. på -by s. 42, Liden NoB 9: 2); jfr även Stockholm.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.