Synonymer till nock
Ordlistorna anger inga synonymer för nock.
Varifrån kommer nock?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
nock, nocke, ändan av en rå el. gaffel, t. ex. Rosenfeldt 1698; även: liten hake för garnet på en spinnrocksrulle, Messenius 1612: teen medh nock; jfr: 1547: ryenock, nock till vävnad av ryor, Schroderus 1637: nock, 'tooff, filamentum' (= sv. dial., varom nedan); översta delen av taket, t. ex. 1791 o. ännu i bygdemålsfärgat språk; jfr dessutom i ä. nsv. t. ex. Bib. 1541: nocka, tapp, tränagel; Sigfridi 1619: dunenåcka, tofs, tapp; 1748 i betyd. 'noppa'; med motsvarigheter för dessa betyd. i nyare sv. dialekter, jfr även ösv. dial. nokka, framstäven på en båt = nisl. hnokki, no. nokke, hake på spinnrocksrullen, da. nok(ke) ds. som i nsv. (dock icke om inskärningen i timmer utan om den därav bildade tappen), motsv. mholl. nocke, toppen av en byggnad, han(d)-bjälke, lty. nok(ke), spetsen av något, t. ex. av en rå (rånock), möjl. också ags. hnokk, hake el. dyl. Grundbetyd. är sannol. 'hake, böjning'; besl. med isl. hnúka, böja ihop sig, kröka sig, o. isl. hnykill, knut, svulst (se nöckla). Betyd. 'tofs, ulltott osv.' (i ä. nsv.) är sekundär, egentl., såsom enl. Hyltén-Cavallius Vär. o. vird. o. Rietz i Smål.: så mycket garn som spinnes på en gång, innan tråden flyttas på en annan nocke; möjl. också inverkan från docka, noppa. Sålunda ej, såsom Saxén antager Sv. lm. XI. 3: 181, lån från finska nukka ds.: förhållandet är i stället omvänt. Hit hör f. ö. också växtn. nocka, Filago, luddört, harfot (E. Fries m. fl.); jfr med avs. på betyd.-utvecklingen växtn. noppa, likaledes om ludna örter. — I betyd. 'hake' förekommer i no. även nakke, liksom enl. J. Stolt (1820-t.) nacke i hans hemort brukades om hak i timmer (jämte nock). Nock(e) o. nacke ha också av vissa forskare etymologiskt sammanställts; väl utan skäl. Jfr även Falk-Torp s. 769, Torp Etym. ordb. s. 460 o. litteraturen hos Falk-Torp s. 1522. — Betyd. 'rånock' är säkert lånad från lty. — Jfr följ., nucka o. nöckla. — Vara på nocken, vara litet rusig, G. F. Dahlgren 1841 osv., kunde tänkas härröra från 'rånock': balansera på yttersta kanten (av nyktert tillstånd) el dyl.; i så fall från sjömansspr. såsom i ha fått sin hyra, kapten o. d. Häremot talar dock dial. ha litet i el. på nocken o. d., som visserligen kunde vara analogiska ombildningar efter t. ex. ha litet i kroppen o. dyl.; men å andra sidan knappast kunna skiljas från uttr. få på nocken, O. v. Dalin: på nockan, varför väl här snarast en skämtsam beteckning för 'huvud' föreligger, utgående från den av 'topp el. spets på byggnad'.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.