Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver.

sprätt

Vad betyder sprätt?

Person som är förmer än andra och visar det genom att se ner på dem; ofta någon som imponeras av status och fina ting; i vardagligt tal även en skrytsam eller uppnosig människa.

Synonymer till sprätt

Exempelmeningar

  • Han är en riktig sprätt sedan han fick jobb på det där bolaget.
  • Hon kallade grannen för sprätt eftersom han alltid pratade om sina dyra bilar.
  • Festen var full av sprättar som bara ville synas i de rätta kretsarna.

Varifrån kommer sprätt?

sprätt, t. ex. Dalins Årg., Franzén 1801: 'Sky sp rätten som pedanten'; Lind 1749 har ej ordet, men väl sprält-hök; hos Sahlstedt 1773: sprätt o, sprätter med hänvisning till sprätthök = no. sprelt, till sprätta: alltså egentl.: som sprätter med benen, stoltserar i sin gång. Allmännare i denna betyd. var dock under 1700 -t. p e ti mät er (se d. o.). - Härtill sprätthök, 1730-t., G. Gyllenborg Swenska Sp rätthöken, Gomedie 1737, Serenius 1741 (se även ovan). Jfr till bildningen ä. nsv. glöde-höker, spefågel (se d. o.). Hos Dalin Arg. även sprätt-pedant. Möjl. är sprätt närmast en elliptisk bildning till dessa sammans.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.