Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver.

reson

Vad betyder reson?

Förmåga att tänka klart och dra vettiga slutsatser; sunt förnuft. Ibland även om något som är rimligt eller hörs ihop med sunt omdöme.

Synonymer till reson

Motsatsord till reson

Exempelmeningar

  • Han har inte mycket reson, så han borde ha lyssnat på sin mamma.
  • Det finns ingen reson i att köpa en ny bil när den gamla fungerar bra.
  • Ta reson och sluta bråka om något så litet.

Varifrån kommer reson?

Lånord från franska enligt Hellquist.

reson, Växiö domkap. 1653: skjäll eller resoon, i uttr. rim och (eller) reson o. 1730 = ty. räson, t. ex. ;*. annehmen, av fra. raison, förnuft, rätt, billighet, skäl, orsak m. m., av lat. ratio, (förnuftigt) skäl, förnuft, räkning m. m.; etymologiskt = ration, ranson; se f. ö. under räcka. — Härtill: resonera = ty. räsonieren, av fra. raisonner ds., fälla omdömen, göra förnuftsslut o. d., alltså med ungef. samma betyd.-utveckling som kåsera till fra. cause, orsak; resonabel, av fra. raisonnable, förnuftig, förståndig.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.