Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 7 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2642, nivå B1.

förnuft

Vad betyder förnuft?

Förmågan att tänka logiskt, dra slutsatser och bedöma saker på ett klokt sätt; även sunt omdöme. Ibland används ordet om själva tankeförmågan, som människans intellekt.

Synonymer till förnuft

Motsatsord till förnuft

Exempelmeningar

  • Han hade förnuft nog att inte skriva under avtalet i stressen.
  • Det finns inget förnuft i att gå ut i det här regnet.
  • Människan skiljer sig från djuren genom sitt förnuft.

Varifrån kommer förnuft?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

förnuft n., fsv. fornuft f. = da., från mlty. vornuft (med i fsax. försvunnet m) = fhty. firnumft (ty. vernunft), med fty. mft av. ä. mþ, alltså -numþi-, abstr.-bildning, 'förnimmande', till mlty. vornemen osv. (se förnimma); jfr följ. — Taga sitt förnuft till fånga, efter 2 Kor. 10: 5: 'vi tillfångataga allt förnuft under Kristi lydno', där dock uttr. har en snarare motsatt betyd.: låta förnuftet tiga (i nya bibelövers.: tankefunder).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.