röd

Synonymer till röd

• rodnad

Motsatsord till röd

• grön
• blå
• vit

Exempelmeningar

• Hon målade dörren röd.
• Äpplet var mog't och helt rött.
• Han blev röd i ansiktet när alla tittade på honom.

Varifrån kommer röd?

röd, fsv. röþer = isl. rauðr, da. rød, got. rauþs, fsax. ród, fhty. rôt (ty. rot), ags. réad (eng. red), av germ. *rauða- = ie. *roudho- i fir. rúad, litau. raũdas-, jfr röding. Avljudsformer: ie. *reudh- i grek. érevthos, rodnad, got. gariuds, ärbar (egentl.: som rodnar), ags. réodan, färga röd, isl. rjóðr, röd, m. m. ~ *rudh- i ruda, litau. rùdas, brunaktig (jfr även riska), vartill med avledn. -r: sanskr. rudhirá-, röd, grek. erythrós, lat. ruber (jfr rubrik o. rubin), fslav. rŭdrŭ, med substantiveringarna sauskr. ruúhira o. isl. roðra, blod; se även rodna o. rost; väl avlägset besl. med sanskr. raví-, sol, till en enklare bas reu. Ordet är den mest spridda av alla indoeuropeiska färgbeteckningar. — En avledn. härav föreligger i isl. rauði, myrmalm, vartill en motsvarighet (möjl. genom finsk förmedling) lånats i no.-lapska ruovdde, järn, vars form synes visa hän på ett förgermanskt stadium, *roudh-, alltså väl ett halvt årtusende f. Kr. (K. B. Wiklund IF 38: 81 f.); möjl. dock ytterst ett urgammalt lån. — Röd i politsk betyd., radikal o. d., hos oss vanligt fr. o. m. den franska februarirevolutionen 1848; på riksdagen 1847-48 kallades radikalerna för de röda o. de ultrakonservativa de vita el. svarta; uttr. de röda användes också om minoriteten i ett 1848 existerande reformsällskap i Stockholm (i motsats till de grå); efter ty. rot, fra. rouge i samma betyd.; jfr broschyrtiteln Le spectre rouge (dvs. Röda spöket) 1851; benämningen efter blodets färg o. sålunda urspr. blott om personer som hyllade en våldsam revolutionär omstörtning. Färgen å revolutionsfanorna i Frankrike var ofta röd, så även å den under den stora franska revolutionen använda frygiska mössan (jfr Stenhammar 1798: röda mössan, med syftning på en »frihetsvän»). — Den röda färgen å hår el. skägg har sedan urminnes tider ansetts tyda på falskhet o. svek. Jordanes kallar Rosomonorum gens för gens infida (Rosomoni, till fhty. rosamo, rodnad, Bugge Ark. 1: 3; se rost) o. berättar om flera inom detta folk förövade trolösa handlingar. Om Ermanariks trolöse rådgivare Sifka, ävenledes av samma stam, heter det i Þiðriks saga, att 'hans hár er rautt sem blóð'. Judas Iskariot var enl. medeltida föreställningar rödskäggig. Rufus, den röde, är hos Plautus namn på en illfundig slav. Den i äldre keltiska, franska, tyska o. nordiska dikter o. sagor ofta uppträdande 'röde riddaren' ('Riddar Röd') var falsk o. feg; under 1600-t. i svenska vanligt som smädenamn för personer som ansågos för listiga o. falska (ex. se förf. 1600-t:s sv. s. 38 samt f. ö. litter. hos Feilberg under ridder Rød). Jfr det fsv. ordspråket: 'tak radh af rödhum flere ondh än godh'; fra. 'il est méchant comme un âne rouge'; mlty. (från en samling levnadsregler): 'Sustu (dvs. ser du) enen rôtbarden (dvs. rödskäggig) man, / Sîn hûs schaltu vorgân (dvs. gå förbi)'. — För att beteckna något ovanligt i annat avs. t. ex. sv. dial. springa som en röd hund. — Rödbrusig, 1572: rödbrusigh, Lucidor 1672 m. fl.: rödbrusot, jfr ä. nsv. rödbrusad, ä. sv. brusig, Bellman, Leopold, om hy, sv. dial. brusug, uppblåst, brusig, tät, lövad, bruse, rödblommig, fet karl, no. brusa, breda ut sig, svälla; inhemska ord, besl. med brusa o. brushane. — Rödhake, Luscinia rubecula, Nilsson Fauna 1858, till hake, äldre hakel, skjorta, i mässhake (se hake 2), el. möjl. till haka; jfr sv. rödbröst(a) ds., da. rødhals, ty. rot-kehlchen (se rotgel), eng. Robin read-breast, fra. rouge-gorge osv. — Rödmosig, 1754 (om en landskapsvy), jfr no. raumosen, da. rødmussel, till mosig, litet drucken, egentl.: röd av värme, se f. ö. d. o. Sv. dial. rödmasig ds. innehåller en avljudsform, varom under masa 2. — Rödspätta el. -spotta, se spättaɛ o. under spotta.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.