Synonymer till rät
Varifrån kommer rät?
Lånord från tyska enligt Hellquist.
rät o. l. rätt, adj., fsv. rætter, rät, rätt = isl. réttr, da. ret, got. raíhts, fsax., fhty. reht (ty. recht), ags. riht (eng. right), av germ. *rehta- = ie. *rekto- i lat. rēctus, rak, rät(t) (med sekundärt ē; jfr korrekt); egentl. part. pf. pass. till ieur. roten reg, sträcka, i rak osv.; motsv. grek. orektós, upprätt, till orégō, sträcker; alltså egentl.: utsträckt. — Formerna rät o. rätt äro i riksspr. växelformer inom samma paradigm (jfr vb. räta o. rätta); sedermera med betydelseförskjutning för rätt åt det etiska hållet; jfr följ. o. rikta 2. — I rättan tid, arkaisk ackus. sg. m.; i st. f. t. ex. Jesu Syr. 20: ij rettom tijdh. — Rätt o. da. ret framför adj. o. adv., numera 'ganska', t. ex. rätt bra, såsom många andra förstärkningsord (på grund av ymnigt bruk) med försvagad betyd., av äldre 'mycket', såsom ännu ty. recht gut, egentl.: så bra att det är riktigt att tala om det. Samma betyd.-utveckling i ganska o. da. ganske. - Rätt som adv. betydde i ä. nsv. (t. ex. Bib. 1541) ofta 'just'; möjl. kvar i rätt så; jfr även uttr. rätt som det var, motsv. i da.-no. (ej i da.). — Rättskaffens, 1612, jfr ä. nsv. rättskaffans 1559 osv., 1782, rättskaffen 1535 osv., Lind 1749, m. fl ; det senare från ty. rechtschaffen, egentl.: rätt skapad el. danad (jfr beskaffad). Formen rättskaffens härrör trol. från ä. da. retskaffens (ännu i da. som adv.), o. har där sannol. erhållit sitt s från de danska presensparticiperna på -s; ä. nsv. rättskaffans är sålunda antagl. en medveten försvenskning av da. retskaffens; se närmare Hoppe Ark. 22: 80 f.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.