Synonymer till padda
Varifrån kommer padda?
padda, i ä. nsv. stundom även patta, fsv., isl. padda = da. padde, mlty. padde, mholl. även pedde, meng. padde, podde. Av mycket omstridd upprinnelse. Bl. a. fört till grek. bátrakhos, groda, el. till lty. pad, fotsula, med syftning på djurets karakteristiska fötter, varom särsk. Marstrander Afhandl. viede S. Bugges minde s. 243 f. (med paralleller); ävensom till germ. *paþa-, väg (se Medelpad). Dubbelkonsonanten beror här som i flera andra likbetydande namn på kortnamnsbildning; jfr (sv. dial.) pugga, groda, ags. frogga (eng. frog), tadde (till tádige, se nedan), sydty. dial. krott, ty. quappe, grodunge (se kvabba). Den karaktär av 'smeknamn' el. dyl., som tydligen tillkommit en hel del benämningar på dessa slags djur, framträder stundom även genom diminutivändelse, vanl. -k, såsom i eng. paddoc, lty. lork, isl. frauki (se frö 2), sv. dial. tosk (se tossa 2) osv., el. genom stammar hämtade från barnspråket, såsom ags. tádige (eng. toad). Att dessa ord nästan regelbundet av etymologerna betecknas som till sin härkomst dunkla, talar i sin mån (liksom betr. flera andra ordgrupper, se t. ex. labb) för riktigheten av den här givna tolkningen. Se f. ö. förf. NTfF 3R 12:62 f. Den starka form- o. namnväxlingen sammanhänger sannol. delvis med de mytiska föreställningarna om paddor o. grodor — de hörde till de s. k. själadjuren —, som föranledde skapandet av eufemismer o. 'noanamn'; se tossa 2. — I Runebergs 'Nu hafva de gått som paddor' (löjtnant Zidén), med åtskilliga motsvarigheter i litter., ingår en förkortning av sköldpadda, jfr t. ex. Mont Louis 1739: 'Han är långsam som en sköldpadda', v. Braun: 'Den vanliga sköldpaddstakten' osv.; alltså i anslutning till den gamla klassiska bilden om sköldpaddan. Jfr Å. W:son Munthe Spr. o. st. 16:263.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.