Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver.

kräk

Vad betyder kräk?

Nedsättande om en människa som är otrevlig, föraktlig eller som man ogillar; även det man får upp ur magen vid kräkning

Synonymer till kräk

Exempelmeningar

  • Han var en riktig kräk när han retade sina syskon hela sommaren.
  • Efter maten fick barnet ett kraftigt kräk på soffan.
  • Ingen ville sitta bredvid honom, för han var ett kräk mot alla i klassen.

Varifrån kommer kräk?

kräk, (litet) djur, stackare, äldst om krypande djur, jfr etterkräk 1688, hos Linné som beteckning för en djurklass (Amphibia), om små barn 1731, om hästar 1709, i betyd. 'stackare' 1712; i ä. nsv. stundom kräck = no. krek, kryp, i Shetl.-dial. även 'kreatur med klena bakben', jutl. dial. kræg, stackare; till fsv. kræka, krypa (ännu t. ex. i gamla bibelövers.), sv. dial. kräka, no. kreka (st. vb) ds. fsv., no. kraka ds.; möjl. egentl.: 'kröka sig' o. besl. med krake o. krok (jfr under kräla). — Sv. dial. krek utgår i vissa mål från en biform kreka.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.