Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver.

kräkla

Vad betyder kräkla?

En spiralformad krullning eller slinga, ofta som dekor; i äldre språkbruk även en böjd stav, till exempel en biskopsstav.

Synonymer till kräkla

  • herdestav

Exempelmeningar

  • Kolonnens överdel pryddes med en vacker kräkla i sten.
  • Snickaren skar en liten kräkla i trädet som dekor på bordsbenet.
  • Vid mässan bar biskopen sin stav med en fin kräkla upptill.

Varifrån kommer kräkla?

kräkla el. kräckla, biskopsstav; 1804 i sammans. ärkebiskops-, 1814 (förklarat som 'krokig käpp'), egentl. samma ord som kräkla i betyd. trädredskap för omröring av gröt m. m. (Serenius, Lind), sv. dial. ds., även: mångkvistig gren att fästa blånorna på, trästycke att sätta mellan hästar, då de vilja trängas (se Rietz s. 349) = no. krekla, krokigt trä, kluven stång att hänga tvätt på, nisl.: böjd gren; avledning av ett fsv. *krækil = isl. *krekill, i östsv. dial. kräkil, taggigt trä o. d., dimin. till krake 1, egentl.: krokigt trä(d); avljudsform till krok, vartill dimin. fsv. krökla, kräkla, krumstav = no. krøkla, förkrympt träd m. m., ävensom isl. krǿkill krumstav; jfr ä. nsv. kröke, kräkla, Lucidor, ävensom mhty. krücke ds., som sannol. är identiskt med krycka, men av somliga, trol. med orätt, föres till mlat. crucea (till lat. crux, kors); jfr Brüch Einfl. d. germ. Spr. auf das Vulgärlatein s. 9. Alltså egentl.: krokigt trä: biskopskräklan var först rak, men erhöll sedermera den nuvarande krokiga formen.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.