Synonymer till knacka
Varifrån kommer knacka?
knacka, Wivallius 1634, om hjärtat; Serenius 1741; formellt identiskt med lty., ty. knacken (varav ä. sv. knacka 1740), eng. knack, knäcka; ljudhärmande liksom de väl besläktade knaka o. knäcka. — Härtill: knack, ett spel, Sehlstedt, Nyblom 1873; med anledning av den knackning i bordet, genom vilken den spelande anger, att han »går med» i spelet o. ej »lägger korten».
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.