Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver. Ett av de 500 vanligaste orden i svenskan, plats 244, nivå A1.

kalla

Vad betyder kalla?

Ett ord kan betyda att ropa eller tilltala någon med hög röst, att ge något ett namn eller benämning; som substantiv kan det också syfta på en kall vind eller kyla, till exempel i uttrycket i kallt väder.

Synonymer till kalla

Motsatsord till kalla

Exempelmeningar

  • Hon kallade på barnen när det var dags att äta.
  • De kallar sitt nya hus för sommarstugan, fast det ligger vid havet.
  • Det blåser en kall vind från norr, så ta på dig en mössa.

Varifrån kommer kalla?

1. kalla = fsv.: ropa på, åkalla, mana, säga, nämna, isl.: ungef. ds. = da. kalde, kalla, mlty. kallen, tillkalla, tala, fhty. kallôn, tala, prata, ags. ceal-lian (eng. call), ropa, kalla; antingen av *kalz-, besl. med fslav. glasiti (*gols-), ropa, glasŭ, röst, el. av *kaln-, jfr fir. gall, berömd, gall, svan; möjl. hör också hit lat. gallus, tupp, som dock kanske snarare betyder 'det galliska (djuret)'; utan utvidgning med -s el. -n: fslav. glagolati (*gol-gol-), tala, osv. Jfr kälta. — Kall, yrke, särsk.: prästämbete o. d., egentl.: vartill man blivit kallad; jfr ty. beruf, eng. vocation.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.