Synonymer till huta
Ordlistorna anger inga synonymer för huta.
Varifrån kommer huta?
huta, 1625 (möjligen i betyd. skrika), nu vanligen med åt, till exempel 1739, förr även med ut eller opp eller transitivt; 1639 dessutom med dativ (huta enom); i äldre tid, liksom interjektion hut, ofta med avseende på hundar, till exempel 1730, 1732, Bellman, 1839, motsvarande norska huta, hojta, ropa till en hund, hunsa; av Pipping Gotl. stud. s. 87 sammanställt med forngutniska huti (väl presens konjunktion), ropar, tillkallar; jämför medelhögtyska hûzen, ropa, egga. Väl dock snarast av interjektion hut. Om emellertid ordet ursprungligen har den allmännare betydelse av 'skrika och dyl.', kunde man med Persson Indog. Wortf. s. 187 f. tänka på sammanhang med grekiska kydázō, smädar, fornslaviska kuditi, skymfa, fornsaxiska, fornhögtyska hosc (*hutska-), hån, och så vidare.
Hellquists originaltext med förkortningar
huta, 1625 (möjl. i betyd. skrika), nu vanl. med åt, t. ex. 1739, förr även med ut el. opp el. trans.; 1639 dessutom med dat. (huta enom); i ä. tid, liksom interj. hut, ofta med avs. på hundar, t. ex. 1730, 1732, Bellman, 1839, motsv. no. huta, hojta, ropa till en hund, hunsa; av Pipping Gotl. stud. s. 87 sammanställt med fgutn. huti (väl pres. konj.), ropar, tillkallar; jfr mhty. hûzen, ropa, egga. Väl dock snarast av interj. hut. Om emellertid ordet urspr. har den allmännare betyd. av 'skrika o. dyl.', kunde man med Persson Indog. Wortf. s. 187 f. tänka på sammanhang med grek. kydázō, smädar, fslav. kuditi, skymfa, fsax., fhty. hosc (*hutska-), hån, osv.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.