Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver. Ett av de 500 vanligaste orden i svenskan, plats 262, nivå A1.

bruka

Vad betyder bruka?

använda något på ett visst sätt eller ha för vana att göra något; om verbet används i betydelsen odla, syftar det på att bearbeta jorden för växtodling

Synonymer till bruka

Motsatsord till bruka

Exempelmeningar

  • Hon brukar gå till jobbet med cykel varje morgon.
  • Farfar brukade odla potatis på den stora åkern.
  • Man måste bruka marken med omsorg för att skörden ska bli god.

Varifrån kommer bruka?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

bruka = fsv. = da. bruge, från mlty. brûken, av fsax. brûkan = fhty. brûhhan (ty. brauchen), ags. brúcan; jfr got. brûkjan (pret. brûhta); grundbetyd.: njuta, använda, i ty. även: behöva o. pläga; i sv. dessutom: bearbeta (om jord m. m.), av ie. *bhrug- i lat. fruor, (stam: frūg-), njuter, fructus (se frukt).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.