Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver. Ett av de 100 vanligaste orden i svenskan, plats 34, nivå A1.

komma

Vad betyder komma?

skiljetecknet kommatecken som markerar en kort paus i en mening; som verb att anlända eller att träda fram till en plats eller situation, till exempel att dyka upp

Synonymer till komma

Motsatsord till komma

Exempelmeningar

  • Glöm inte komma före 'men' i den meningen.
  • Gästerna kommer klockan sju, så maten måste vara klar då.
  • Hon kom precis när vi börjat äta och satte sig snabbt vid bordet.

Varifrån kommer komma?

1. komma, vb, fsv. koma = isl. koma, da. komme, fsax., ags. cuman (eng. come), fhty. coman (ty. kommen), i avljudsförh. till got. qiman, av ie. *gᵘ̯em-, gᵘ̯m̥- i sanskr. gam, komma, grek. baínō, går (av *gᵘ̯m̥i̯ō), lat. venio, kommer (av *gᵘ̯m̥i̯ō el. *gᵘ̯em-; i lat. o. grek. med n för gammalt m från former, där m ljudlagsenligt övergått till n, t. ex. vent- i advent); även i armen. — I fnord. spr. också trans.; jfr sv. komma någon att ... — Komma sig, återfå krafterna, bli frisk, motsv. da. komme sig, ags. cuman. — Komma till i uttr. hur kommer det till?, fsv. koma til, hända, ske; även elliptiskt i betyd.: komma till världen, födas, motsv. isl. koma til, da. komme til. — Komma till korta, se under kort 2. — En avljudsform, germ. *kwǣm- (ie. -ē-), se bekväm.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.