Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2920, nivå B1.

vinkel

Vad betyder vinkel?

Det mellanrum mellan två linjer eller ytor som utgår från samma punkt, mätt i grader; även det perspektiv eller sätt att se på något

Synonymer till vinkel

Exempelmeningar

  • Hörnet på bordet har en vinkel på nittio grader.
  • Ur hennes vinkel såg saken helt annorlunda ut.
  • Vi måste titta på frågan från en ny vinkel.

Varifrån kommer vinkel?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

vinkel, fsv. vinkil, vinkel, vrå, krok = da. vinkel, nu blott i matem. betyd., förr även 'vrå', från mlty. winkel = fhty. winkil (ty. winkel), ags. wincel; till föreg, i dess ursprungliga betyd., alltså egentl.: böjning, med ungef. samma betyd.-utveckling som i vrå. — Got. har i stället waíhsta, som kan vara avlägset besläktat. — Betyd. 'vrå', som numera mest uppträder i den bokstavsrimmande förb. vinklar och vrår, var förr mycket allmän även utan detta' tillägg, t. ex. Hasselquist Resa 1757 (1749): 'Barnen kommo af alla vinklar'. — Vinkelpredikant, i övers. 1723, Dalins Arg., Lind 1749, efter ty. winkelprediger, egentl.: som predikar i vrårna; jfr, med samma slags nedsättande betyd., ty. winkeladvokat, winkelehe, winkelschule ävensom winkelmesse, hemlig messa, varefter ä. nsv. vinkelmessa o. (övers.) vråmessa; i allm. om sådant som saknar officiell sanktion. Jfr Schroderus Osiander 1635: 'Så skal . . inga Winkelpredikor någorstädes tilllåtas'. — Se även kråkvinkel, under kråka.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.