Synonymer till vild
Motsatsord till vild
Exempelmeningar
- Det bor vilda hästar i bergen norr om byn.
- Hunden blev vild när den fick syn på katten och drog i kopplet.
- Barnen blev vilda av glädje när snön äntligen kom.
Varifrån kommer vild?
Lånord från tyska enligt Hellquist.
vild, fsv. vild- = da. vild, från ty.: mlty. wilde el. ty. wild = got. wilþeis, otamd, vild, fsax., fhty. wildi, ags. wilde (eng. wild) ds., isl. villr, vilse o. d., fsv. vilder (stam vill-; se vill); av germ. *wilþia- av *welþia- = ie. *u̯elti̯o- = kymr. gwyllt, vild, öde. Enl. andra besl. med ry. viljatĭ, springa hit o. dit, el., föga troligt, avljudsform till ty. wald, skog. Med avs. på deklinationsväxlingen (ia- o. a-stam) jfr t. ex. blid, blöd, fast, sen, svår, tunn, tät, öd- i ödmjuk. Ett minne av ia-stamsböjningen kvarlever i villebråd (se d. o.); se även under villrådig. Jfr vilt. — Vilt främmande = da. vildfremmed, efter ty. wildfrémd, en förstärkande bildning av samma slag som steinfremd (jfr stenrik osv.); knappast däremot, såsom antages av t. ex. Falk-Torp, tavtologiskt, till wild i betyd. 'främmande'. — Vildbasare, 1753, till vb. basa i betyd. 'rusa'; möjl. ombildning av ett vildbasse, vildsvin (se basse), jfr da. vildbasse, vildsvin, men i no. 'vildbasare'. Jfr O. Högberg m. fl.: vildbase. — Även vildbatting (se batting 2) o. i ä. nsv. stundom vilting. I ty. i samma betyd. wildfang, med gamla anor (redan o. 1500), jfr sv. dial. villfång n. t. ex. Ydre; i ty. förr även om jaktbyte, särsk. fångna vilda falkar, som voro svåra att tämja; väl den ursprungliga betyd. — Vilde, Rob. Crus. 1752: min wilda (som dativobjekt), 1773: vildarne, under 1700-t. ofta i stället vill- t. ex. Swedberg 1732: willarna, Kalm 1750 (samme förf. har även vild-), Bergklint 1792 m. fl., från (el. efter) ty. (der) wilde, substantivering av vild; jfr da. (en) vild. I politisk betyd. åtm. slutet av 1880-t. t. ex. Lunds Veckobl. 1887, Vårt Land 1894 (om C. Treffenberg), i båda fallen med citationstecken, även från ty. (o. 1850). — Vildsvin, fsv. vilsvīn = da. vildsvin, ty. wildschwein. I fsv. även villesvīn = isl. villisvín, vars första led motsvarar stammen i got. wilþeis. En urgammal ganska spridd beteckning företrädes av ty. eber, jfr lat. aper (möjl. med a efter caper, bock), ävensom (med v- av omstridd natur) fslav. veprĭ; se närmare Eberhard.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.