värja

Synonymer till värja

• freda
• skydda
• fridlysa
• bevara
• täcka

Motsatsord till värja

• angripa
• blotta
• överlämna

Exempelmeningar

• Fäktaren lyfte värjan och log mot motståndaren.
• Hon värjer sina barn mot kylan genom att alltid ge dem varma vantar.
• Museet visar en gammal värja från medeltiden.

Varifrån kommer värja?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

2. värja, visst slags vapen, fsv. væria, försvar, skydd, skyddsvapen, vapen (i allm.; så ock Bib. 1541) = isl. verja, försvar, skydd, da. værge, förmyndare, som neutr.: försvar, av urnord. *warjōn, jfr finska lånordet varjo, skydd, skugga; av vb. värja såsom sbst. smörja av motsvar. verb. Jfr följ. samt värn o. lånorden gevär o. beväring. Betyd.-specialiseringen från 'försvarsvapen' är analog med den hos gevär. Hos värja försiggick den väl i slutet av 1600-t. Tidigare användes liksom i Danmark som specialbeteckning i stället vanl. det från ty. lånade o. där ännu kvarlevande degen (dägen; P. Svart 1561 — A. Oxenstierna o. 1634 o. ungef. vid denna tid försvunnet ur spr., men ånyo lånat som garvareterm i betyd. 'skärkniv'), sammanhängande med det dunkla fra. dague (jfr under det ej hithörande dagg 2). Om långa (hugg)värjor nyttjades det likaledes från ty. inkomna rap(p)er, rappi(e)r (ytterst av fra. rapière, varav även eng. rapier), varjämte ett slags värjor under 1500-t. även kallades korde el. kordare t. ex. O. Petri = sv. dial. kåre, stor kniv, Vrml., Dalsl. o. i betyd. 'svärd' förr även i Skå., no. kaare, värja, sabel, da. kaarde, det nu i da. ensamt brukade ordet för 'värja', från mlty. korde, egentl. ett allmänt slaviskt ord, som inkom under hussitkrigen, tjeck. kord, till de slav. spr. (väl genom turkisk el. finsk förmedling) från pers. kārd, kniv. På 1770-talet infördes pallaschen, en läng tung eneggad kavallerivärja = ty. pallasch, ffra. palache, från ry. paláš. — Värjan (i modernare mening) uppkom på 1500-t.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.