Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 6851, nivå C2.

tunna

Vad betyder tunna?

Ett runt kärl av trä eller metall, till exempel för vätskor, och som substantiv även en volymenhet; som verb att göra något glesare eller mindre tätt, ofta med ut efter, till exempel att späda ut en vätska.

Synonymer till tunna

Motsatsord till tunna

Exempelmeningar

  • Vi samlade regnvatten i en gammal tunna i trädgården.
  • Man måste tunna ut tomatsåsen med lite vatten innan den serveras.
  • Skogsbrukaren tunnar ut den täta granplanteringen så att de kan växa bättre.

Varifrån kommer tunna?

tunna = fsv., senisl. = ä. da. tunde, mlty. tunne (-o-), fhty. tunna (ty. tonne), ags. tunne (eng. tun, ton; se ton), motsv. mlat. tunna 800-t. = mir., ävensom fra. tonne (jfr tonnage). Oklart: enl. somliga egentl. keltiskt, till fir. tonn (av *tunnā), skinn, i så fall egentl.: lädersäck. Dunkelt är även förhållandet till fsv. þyn, som kunde representera ett tidigare lån, men enl. v. Friesen Xen. Lid. s. 241 är inhemskt o. hör till tänja, alltså egentl.: 'utspänd (hud) säck' el. 'kärl hophållet av omspända band'. — Om y (ö) i y. fsv. thynna, sv. dial. tönna, fda. tynne, da. tønde, nisl. þynna osv. se Seip 2: 32, Smedberg P. Månsson s. 18 f. (med litter.) o. Wadstein Skr. utg. av Hum. Vet.-samf. i Upps. XXI. 3: 10 (möjl. från fris). — Tunna guld, numera obr. benämning på 100,000 dal. smt (= 16,666 rd. 32 sk.) 1547, jfr t. ex. Bellman: 'Jag har så der till bästa / Tre, fyra tunnor guld', Aftonbl. 1831, K. af Kullberg: 'Arftagarinnan till tjogtals tunnor guld'; efter ty. tonne goldes, 100,000 gulden el. reichstaler. Ännu på 1880-t. (o. bland allmogen h. o. d. t. o. m. ännu) beräknades bland en äldre generation samtalsvis förmögenheter stundom efter 'tunnor guld'. — Tunnbindare, ä. nsv. o. sv. dial. tunnebindare, med -e- i obetonad ställning av -o-, fsv. tunnobindare, såsom flera andra yrkesbeteckningar först uppvisat från Stadslagen = da. tøndebinder. I ä. nsv. även bandare t. ex. Spegel, båndare Lex. Linc. 1640 under viator. Om likbetyd. sv. dial. böckare se burk o. jfr Böttiger. — Jfr tunnel o. tunnor.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.