Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver. Ett av de 100 vanligaste orden i svenskan, plats 47, nivå A1.

finna

Vad betyder finna?

få syn på något man letar efter eller att komma fram till något genom att söka; också att komma till insikt eller att tycka att något är på ett visst sätt

Synonymer till finna

Motsatsord till finna

Exempelmeningar

  • Hon finner nyckeln under soffkudden.
  • Efter en lång diskussion fann de en lösning som alla kunde leva med.
  • Jag finner det märkligt att han inte hörde av sig.

Varifrån kommer finna?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

finna = fsv., isl. = da. finde, got. finþan, fsax. fithan (av *finþan) o. findan, fhty., ags. findan (ty. finden, eng. find), av germ. *fenþ-, fend- = ie. pent- i fir. étaim, finner (med p-bortfall); möjl. nasalerad form till pet i lat. peto, strävar, söker, alltså egentl.: gå för att söka (till roten pet, falla, flyga, se fjäder o. penna); ävenså väl besl. med fsax. fáthi (av *fanþia-), gång, fhty. fendo (av *fanþian-) osv., fotgängare (se finne 1), liksom med lat. pons (genit. pontis), bro (se ponton), grek. póntos, hav, o. pátos, stig (av *pn̥to-), sanskr. pánthā- ds., osv. Jfr fund o. fynd. — I betyd. 'tycka' yngre lån från ty. finden (jfr fra. trouver ds.).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.