tiga

Synonymer till tiga

Ordlistorna anger inga synonymer för tiga.

Varifrån kommer tiga?

tiga, med analogiskt g (liksom i säga o. viga) för ljudlagsenligt ä. nsv. o. fsv. t(h)i(i)a = sv. dial. tia, av fsv. þighia (ipf. þig(h)þe, thagdhe, sup. thighet [varav nsv. tegat], thakt, jfr ä. nsv. tagt, ännu t. ex. Rudeen 1687), av *þæghia = isl. þegja, da. tie, motsv. fsax. thagian o. thagôn, fhty. dagen o., med grammatisk växling, got. þahan, ett ē-verb (germ. *þaᵹēn, *þahén, med i fnord. spr. analogiskt j) = lat. tacēre ds. Inkoativ: isl. þagna, tystna = ä. da. taune. Kausativum: fsv. thöghia, tysta, bildat till þag- (i t. ex. isl. -þaga, tystnad) såsom t. ex. föra till fara. Jfr f. ö. isl. þagall, tystlåten, o. da. taus, tyst, väl av *þagse (jfr med avs. på bildningen t. ex. ledsen, varse). — Verbet har i nsv. antagit stark böjning (ipf. teg redan Verelius 1664) liksom kvida, (stundom) lita, pipa, (ofta) sprida, strida, vina, ävensom hinna, knyta, skryta, snyta o. (stundom) rycka, sluka, stupa; ett minne av den svaga är dock tegat (se ovan). — De västgerm. språken ha dessutom bildningar motsv. ett germ. *swiᵹōn, *swīzēn (fsax. swîgôn, ty, schweigen, ags. swígian), avlägset besl. med grek. sīgãn, tiga. — Gotiskan har, utom þahan, ett f. ö. isolerat slawan, tiga, vara stilla, vilket sannol. är besläktat med slumra. — Den som tiger, han samtycker, från den av påven Bonifacius VIII utgivna 6:te boken av de s. k. dekretalerna i den kanoniska rätten: qui lacet, consentire videtur. — Kvinnan txige i församlingen, efter 1 Kor. 14: 34: 'Edra qwinnor tige uti församlingarna, ty dem är icke tillstadt att tala' (gamla övers.).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.