Synonymer till piga
Varifrån kommer piga?
Lånord från finska enligt Hellquist.
piga, i ä. sv. även: flicka, fsv. pīgha, pīka, flicka, jungfru, tjänstepiga = sen-isl. píka, liten flicka, da. pige, flicka; omstritt. Enl. Saxén Sv. lm. X. 3: 191 lån från fin. piika, tärna, flicka, piga (jfr pojke), som dock av andra omvänt fattas som inkommet från sv. Enl. K. F. Johansson KZ 36: 381 n. m. fl. inhemskt o. avlett av pik såsom t. ex. sv. dial. stulka, flicka : stulk, stjälk, stycke (en mängd andra analogier Björkman IF 30: 257 f.), enl. somliga egentl. 'flicka som skjutit i växten som en stav' (jfr fsv. piker), enl. andra genom förmedling av fsv. piker i en ej uppvisad betyd. 'gosse', jfr med avs. på betyd.-utveckl. ungefär dräng o. sv. dial. påg till påk); se dock Lis Jacobsen Kvinde og Månd s. 248 f. Av dessa möjligheter är den första sannolikast: ordet har från finskan tidigt inlånats i östsv. dial. o. därifrån spritt sig över det nordiska språkområdet. — Betyd.-utvecklingen 'flicka' >. 'tjänsteflicka' är analog med den i dräng. — En ung mans väg till ena pigo, felaktigt bibelcitat; egentl.: ens mans wäg till en pigo Sal. Ordspr. 30: 19 (gamla övers.).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.