Synonymer till strutta
- gå glatt
Varifrån kommer strutta?
Lånord från danska enligt Hellquist.
strutta, Vitalis 1825 ('De struttade kring i den granna salongen'), Törneros 1825, Knorring 1838, av Rydqvist SSL 1: 204 betecknat som sveamål, av Dalin 1853 som vard.; sent lån från det i dial. allmänna strutta, gå med stultande el. stötande gång, hoppa omkring, hoppa, studsa, i Ska., även strutta emot, sträva emot (jfr strntter, liten gosse, strutta, liten flicka). Ordet är inhemskt o. stämmer f. ö. formellt med mhty., ty. strot-zeu, vara uppblåst, svälla; da. strntte, yvas o. d. kan ha sitt // från ipf. till ä. da. strude, svälla = da. dial. strudc, stå ut, liksom eng. strut ds. anses kunna utgå från det med ä. da. strude väl identiska meng. struten, svälla o. d. (eng. dial. strout), av ags. strutian, stånd out stiffly = mhty. striuzeu, resa sig å ända m. m.; jfr även mhty. strozzen, svälla (av germ. strut-). Orden sammanhänga i alla händelser med lty. strutt, styv, o. med strut. Grundbetyd, i strutta är alltså: gå styvt. I betyd. 'svälla, pösa' (t. ex. P. Hallström) är ordet lånat från da. (H. Olsson Spr. o. st. 16: 122). Se j f. ö. strut.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.