Synonymer till smutta
Varifrån kommer smutta?
smutta, Linné o. 1750: 'fyllhunden super alltid litet i sänder och smuttar i glaset', Bellman: 'Sup, drick och smutta'; tidigare smälla 1748, smolla Arvidi (det senare dock osäkert till betyd.); till föreg, i betyd. 'fnask, grand, smula'. - Sbst. smult, liten klunk, t. ex. 1840-t., är väl snarast deverbativt. Förr även som beteckning för en (viss) sup (i ordningen), som efterföljdes av de s. k. 'smuttens ungar'. - Närmast till smult i betyd. 'litet rum' hör väl det nu föga br. smulta, (särsk. mera obemärkt) kila o. d., vartill det nybildade ipf. smått, redan 1773: smalt sig ut, GHT 1893: 'genom klungan jag smått', Knöppel 1912: 'smått upp som en raket'. Samma verb är också smutta i den nu obr. betvd. 'smussla' (t. ex, Spegel 1712); jfr smussla. Om möjligheten att etymologiskt skilja detta smutta från ovan behandlade se under smutt.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.