Synonymer till spröt
Ordlistorna anger inga synonymer för spröt.
spröt på engelska
antenna (lång, smal pinne el. dyl).
Sammansättningar: känselspröt (feeler).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer spröt?
spröt, O. v. Dalin, motsvarande norska spraut f., pinne, i avljudsförh. till germanska *sprutan, spira fram (- spruta se detta ord). Andra avljtidsformer: germanska * sprutan- i fornsvenska sprutt, sproti m., telning, tunn käpp, svenska dialektalt språte - isländska sproti, fornhögtyska sprozzo (tyska sprosse), anglosaxiska sprota, skott, grodd, och så vidare; jämför fornsvenska sprytia, kvist; *sprulön- i medellågtyska sp r n té, ungt skott (jämför? äldre nysvenska spruta detsamma, som dock kan vara = fornsvenska sprutt)', *spreuta- i anglosaxiska spréot, stång, spjut, medellågtyska sprét, holländska spriet, lånat i tyska bngspriet, bogspröt, och engelska, norska sprit, jämför sv, sprisegel och spröjsar. Sv. bogspröt kan innehålla den inhemska stammen spröt-, men ock vara en ombildning i anslutning till denna av det holländska ordet; jämför danska spr0d detsamma. Danska bugspryd kan formellt sett utgå från en inhemsk motsvarighet (isländska *sprjöt) till holländska spriet; enligt Seip 2: 48 ingår här dock snarast en labialiserad form av l tyska sprit, sidoform till det ovannämnda sprét. - Ordstammen har även betydelsen 'fläck' i medellågtyska sprote, tyska sommersprosse och så vidare, med samma betydelse-utveckling som i äldre nysvenska (och så vidare) sputa, fläck, spott detsamma, till sputa, spruta, eller i äldre nysvenska spätta, fläck, och så vidare till lågtyska spalten, bland annat: spruta (se under spätta). - Avledn.: sprote n., Columbus; i äldre nysvenska även: bogspröt, Kolmodin 1732.
Hellquists originaltext med förkortningar
spröt, O. v. Dalin, motsv. no. spraut f., pinne, i avljudsförh. till germ. *sprutan, spira fram (- spruta se d. o.). Andra avljtidsformer: germ. * sprutan- i fsv. sprutt, sproti m., telning, tunn käpp, sv. dial. språte - isl. sproti, fhty. sprozzo (ty. sprosse), ags. sprota, skott, grodd, osv.; jfr fsv. sprytia, kvist; *sprulön- i mlty. sp r n té, ungt skott (jfr? ä. nsv. spruta ds., som dock kan vara = fsv. sprutt)', *spreuta- i ags. spréot, stång, spjut, mlty. sprét, holl. spriet, lånat i ty. bngspriet, bogspröt, o. eng., no. sprit, jfr sv, sprisegel o. spröjsar. Sv. bogspröt kan innehålla den inhemska stammen spröt-, men ock vara en ombildning i anslutning till denna av det holl. ordet; jfr da. spr0d ds. Da. bugspryd kan formellt sett utgå från en inhemsk motsvarighet (isl. *sprjöt) till holl. spriet; enl. Seip 2: 48 ingår här dock snarast en labialiserad form av l ty. sprit, sidoform till det ovannämnda sprét. - Ordstammen har även betyd. 'fläck' i mlty. sprote, ty. sommersprosse osv., med samma betyd.-utveckling som i ä. nsv. (osv.) sputa, fläck, spott ds., till sputa, spruta, el. i ä. nsv. spätta, fläck, osv. till lty. spalten, bl. a.: spruta (se under spätta). - Avledn.: sprote n., Columbus; i ä. nsv. även: bogspröt, Kolmodin 1732.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
spröt i Dalins ordbok 1850
spröt, n. 5.
- Hvarje af de tvenne ledade, trådlika delar som sitta framför ögon på insekter.
- (bot.) Ett syl- eller nållikt, rakt eller krökt, i spetsen af ett organ befintligt bihang.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.