Synonymer till göt
Ordlistorna anger inga synonymer för göt.
göt på engelska
founded.
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer göt?
1. göt eller göte, folknamn, fornsvenska göte, vanl. plural götar, om väst- och östgötar, i VGL särskilt om de förra = isländska gautar, motsvarande anglosaxiska géatas Beowulf, Procopius: gavtoí ; i avljudsförh. till vissa forngerm. namn på goter, gutar (gottländingar) och stundom även götar: fornsvenska gutar (-o-), isländska gotar, anglosaxiska gotan plural, Plinius: gutones, Tacitus: gotones. Av omstritt ursprung. Numera ofta härlett av ett gammalt namn på Götaälv eller någon del därav (Trollhättefallen), *Gaut, isländska Gautelfr, där då gaut- enligt Tamm med flera skulle betyda 'utflöde' respektive 'fors eller dyl.', till gjuta; liksom gutar (och goter) analogt tolkats såsom ytterst hörande till ett likbetydande gut- eller med Lindroth NoB 2: 75 f. till ett flodnamn Gut- (förr Guteån, nära gården Gute på Gotland, vartill då närmast Gotland). Häremot talar dock i sin mån bland annat, att likheten mellan namnen på dessa närbesläktade folk i så fall bleve rent tillfällig. Snarast betyder götar och gutar (goter) 'män' (till gjuta) med ungefär samma betydelse-utveckling som grekiska ársēn, manlig, persiska arsan, man, till roten ers, väta, utgjuta (jämför orne); se förf. Ark. 19: 138 och där citerad litteratur. Isländska gautar och gotnar, män, krigare, i poetiska omskrivningar (kenningar) utgå dock från de respektive folknamnen. Göta älv innehåller i så fall genitiv plural av detta folknamn; jämför Ark. 25: 199, 351. Vanligt i personnamn, till exempel Algot, Gustav; jämför även gudanamnet isländska Gautr, om Oden = gotiska *Gauts (hos Jordanes skrivet Gapt), anglosaxiska Géat. Götes konung, P. Svart Götis k., i denna form lånat från den äldre danska konungatiteln (liksom också Vendes), genitiv plural till göt, motsvarande det inhemska götas, till exempel O. Petri, med analogiskt s av fornsvenska göta. (jämför ovan); ingående i den svenska konungatiteln från och med Magnus Ladulås och (med latin form) Karl Sverkersson.
Hellquists originaltext med förkortningar
1. göt el. göte, folknamn, fsv. göte, vanl. plur. götar, om väst- o. östgötar, i VGL särskilt om de förra = isl. gautar, motsv. ags. géatas Beowulf, Procopius: gavtoí ; i avljudsförh. till vissa forngerm. namn på goter, gutar (gottländingar) o. stundom även götar: fsv. gutar (-o-), isl. gotar, ags. gotan plur., Plinius: gutones, Tacitus: gotones. Av omstritt ursprung. Numera ofta härlett av ett gammalt namn på Götaälv el. någon del därav (Trollhättefallen), *Gaut, isl. Gautelfr, där då gaut- enl. Tamm m. fl. skulle betyda 'utflöde' resp. 'fors el. dyl.', till gjuta; liksom gutar (o. goter) analogt tolkats såsom ytterst hörande till ett likbetydande gut- el. med Lindroth NoB 2: 75 f. till ett flodnamn Gut- (förr Guteån, nära gården Gute på Gotland, vartill då närmast Gotland). Häremot talar dock i sin mån bl. a., att likheten mellan namnen på dessa närbesläktade folk i så fall bleve rent tillfällig. Snarast betyder götar o. gutar (goter) 'män' (till gjuta) med ungef. samma betyd.-utveckling som grek. ársēn, manlig, pers. arsan, man, till roten ers, väta, utgjuta (jfr orne); se förf. Ark. 19: 138 o. där citerad litteratur. Isl. gautar o. gotnar, män, krigare, i poetiska omskrivningar (kenningar) utgå dock från de resp. folknamnen. Göta älv innehåller i så fall genit. plur. av detta folknamn; jfr Ark. 25: 199, 351. Vanligt i personnamn, t. ex. Algot, Gustav; jfr även gudanamnet isl. Gautr, om Oden = got. *Gauts (hos Jordanes skrivet Gapt), ags. Géat. Götes konung, P. Svart Götis k., i denna form lånat från den äldre danska konungatiteln (liksom också Vendes), genit plur. till göt, motsv. det inhemska götas, t. ex. O. Petri, med analogiskt s av fsv. göta. (jfr ovan); ingående i den svenska konungatiteln från o. med Magnus Ladulås o. (med lat. form) Karl Sverkersson.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.